Mindre magiskt dock är att natta en vill lille herr Mortensen just för tillfället. Hjälp vad mycket han ska innan han ska sova! och sedan flippar han över och blir övertrött och grinig och vissa kvällar blir vi ovänner för jag inte orkar med hans trams....och nu har jag ändå ganska stort tålamod så förstår ni nog resten.
På dagis i morse fick han också en "attack" Allt var bra och han var glad, fick ha med sina Hummelskor som han inte ville använda ute för han skulle ha dem som inneskor idag. fröken gav honom ok för han frågade först. När han då skulle ta på dem gick något fel på herr Petnogas strumpa och världen rasade! Jag fick lämna honom superledsen men fick lugnande besked när jag kom till jobb, anfallet var över och herrn var harmonisk igen och skorna var på:) Ja så är livet hos oss just för tillfället.
Kram på er! Mie
3 kommentarer:
Oh, vad gosiga de var. Sedan min kompis som är 48 berättade att hon är gravid, så har jag drömt om Leo som pyttebäbis, äggdonation, att svägerskan skulle "ge mig ett barn" osv. Tänk om B och jag bara hade träffats några år tidigare så vi hade hunnit med två barn. Det är en lite sorg i hjärtat att bara ha en.
Du är mycket tålamodig och jag gissar att unge herrn måste bli bra besvärlig för att du ska tappa tålamodet:-) Här är det inte så muntert heller jämt, Gaahh vad jag blir galen ibland.
kram
Åhhh... vad mysigt det var när de var bebisar :-) Jag kan också längta tillbaka till den tiden!
Visst är livet magiskt, härligt att du har så många små barnbarn i ditt liv!
Förstår att det tär på ditt tålamod när Milo trilskas! Men som tur är kommer det att gå över... även om man blir tokig när det pågår.
KRAM
Ja ljuvlig liten baby , man ser tillbaks och förstår hur fort åren rullar. Trottsålder två ska ju va sex åretrotts så Milo är ett år för tidigt, kram mormor.
Skicka en kommentar