Grymt

Vad jag blev less/ledsen när jag tränade ikväll, ett X-fit pass som flöt på så fint tills det kom en övning som är explosiv för just vaderna. Då gick det illa, smällde till i högervaden:( Det var bara att bryta direkt och köra hem och linda vaden, högt läga och vara stilla. Det gör så in i norden ont, spränger upp i baklåret och hela baksidan av vaden. Nu har jag blivit serverad ett par värktabletter av maken och hoppas det lindras något. Vill inte påstå att det var så lätt att köra hem för det var ju gaspedalen som skulle ha högerbenet, farthållaren fick arbeta på 50km/h för det var ju halt ute till råga på allt.

Nu får jag köra träning som inte påverkar vaden och som tur är vet jag att Kettlebell funkar skapligt. Var ju med om detta i våras och då tog det 7 veckor innan jag kunde jogga igen. Det är INTE roligt när man kommit igång och känner framsteg i träning/styrka.

Jag och Linette skulle kört till Ullared imorgon men det kan jag ju glömma, vet inte ens om jag kan köra till jobb. Får se hur det är imorgon bitti. Besvikelsens besvikelse....skit!

Nu är Milo inne i en period med lite bråk varje dag, han vill bestämma mycket och testar oss. Det är småbagateller men blir stora för honom och svåra att komma ur när det har dragit igång rejält. Bara en sådan enkel sak som att jag skulle knäppa hans bälte från andra sidan bilen, ni vet krypa in på sätet och sträcka sej över honom. Jag ville inte det och då blev det envisheten själv som kom fram i Milo och det slutade med bråk. Han fick ge med sej.

Kram på er! Mie