I förrgår hände en tragisk olycka i grannbyn, en liten pojke blev påkörd av ett tåg och omkom. Jag har haft detta i huvudet i två dagar och tycker att det är så hemskt, tänk hur hans föräldrar mår, galen smärta i hela själen och hjärtat, paniken, saknaden.... Det går ju inte ens att föreställa sej.
När jag nattade Milo ikväll så trillade tårarna när han somnat, tänkte på mamman och pappan som inte får natta sin pokje fler gånger.
Man får sej en tankeställare - ta vara på livet och dem man älskar, njut och rå om varandra. Livet är skört.
Dagen i övrigt har varit skit, jag har varit illamående och haft huvudvärk. Blev bättre mot eftermiddagen till och nu ikväll är det bra. Trodde ett tag att jag åkt på maginfluensa men det har jag inte. Skylten har kommit upp på dagis " Vi har maginfluensa i huset" Igår hade två av dom större barnen blivit dåliga och fått åka hem. Så vi vet vad som ligger och lurar, svårt att undgå det:(
Kram på er!
Mie
2 kommentarer:
Usch så hemskt...
Jag minns när två unga tjejer (16-17 år) blev påkörda av tåget och omkom här hos oss för några år sedan. Man riktigt kände sorgen i hela staden i flera veckor efteråt.
Vad jobbigt det verkar vara på ditt jobb just nu. Jag håller tummarna för att det snart bli bättre!
Ja... härjar det magsjuka så är ju risken stor att man åker på det. Hoppas att ni klarar er!
KRAM
God morgon. Sånt vill man verkligen inte läsa på dagis. Då mår jag illa direkt och tänker på eländet som kanske kommer.
Läste din kommentar hos A-K om jobbigad kollegan. Såna måste man säga åt när dom får ett "utbrott". Är ju helt onödigt och irriterar bara kollegor. Har man då massor med annat i huvudet så vill man inte bli störd av något sånt.
Har oxå tänkt på olyckan och gråtit en skvätt. Livet är verkligen skört. Ser på Bosse att han är extremt beskyddande mot Leo när vi är ute så där. Han vill hålla honom i handen hela tiden om vi är vid vägar, för att inte tala om när vi åker tåg. Han släpper honom INTE en sekund.
Hoppas jobbsituationen blir bättre.
Milo kanske behöver fundera ett tag på det här med fotboll. Jag ser på en del barn som är med och spelar att de inte alls har något bollsinne. Men bara dom har kul med sina kompisar så kan det ju funka. Men det vanliga verkar vara att man börjar när man är 5 och jag ser ju på Leo att i vissa situationer så är han inte med riktigt. Men det var bättre igår än förra gången. Utveckling kanske det kallas :D
Kram
Skicka en kommentar