fredag, mars 30, 2012

Trist med sjukdomar:(

Här sitter jag och Milo och häckar i soffan. Milo har åkt på hög feber igen, 39.8. Igår fick vi vara hemma från dagis igen för då hade han ont i öronen hela natten. Vi satt upp i sängen länge men till sist steg vi upp och satte oss i soffan, då var klockan 03,30. Ringde vårdcentralen på morgonen men fick rådet att ge näsdroppar och smärtstillande, dom ville inte ge barn mellan 1-12 år antibiotika så länge det inte sprack. Rätt tycker jag men det är synd om barnen när dom har ont. Vid 9-tiden på morgonen somnade Milo efter en dos Panodil och sov i 6 timmar. Idag har han varit hos mormor och morfar för jag behövde vara på jobb. Han har mått skapligt bra under dagen men nu tog infektionen fart igen.

Även jag har fått en otäck hosta som sitter ganska långt ner i bröstet, börjar även känna att det lutar åt en förkylning. Med andra ord en hemmahelg i högsta grad, både på gott och ont.

Jag hade i veckan lagt upp en plan för att ge mej på ett löpschema för att testa mejsjälv, till början intervaller för att sedan öka på längderna. Nu är jag inte ute efter att springa långt men jag vill utmana mejsjälv samt förbättra konditionen- nu får jag lägga den planen på hyllan och starta när jag mår topp igen, passar kanske bra med att jag får hem mina nya skor:)

Nu somnade lillskrutt här på min arm...ska stoppa honom i säng, göra en kopp te och ta en bit sockerfritt choklad, Let´s Dance på tv.n, det blir en lagom fredagskväll.
Kram på er! Mie

3 kommentarer:

Helen sa...

Trist att sjukdom knackar på dörren när man kommit igång med träningen. Men det är dumt att utmana ödet. Vila dig frisk istället och ta nya tag sen.

Hoppas Milopågen piggnar till imorgon. Vi ska oxå bara ta det lugnt i helgen.

Kram

Anonym sa...

Har du fått klänningarna ???

A-K sa...

Ja inte träna när du är sjuk!
Har en kompis som gjorde det som fick hjärtmuskelinflammation som hon aldrig kommer att bli frisk ifrån.

Usch vad jobbigt med öroninflammation, jag har haft det en gång och FY vad ont det gjorde. Vi har varit förskonade från sådant faktiskt. Anton hade det en gång när han var liten.

Hoppas att ni snart är friska och krya igen!

KRAM