Nu kommer jag prata negativ energi. För ca 6 år sedan var jag igenom en tråkig period i mitt liv, jag blev utbränd. Jag kämpade emot länge, mina närmsta sa åt mej att jag inte var som jag brukade, något var fel. Jag var så trött, känslig, inåtvänd och en hel massa andra sidor som inte var positiva för varken mej eller andra. Jag ville bara vara ifred, ingen skulle ömka mej, inte prata med mej om något känsligt. Jag tog emot alla uppgifter, var för snäll, kunde inte säja nej..till någon.
Detta byggdes ju inte upp på några månader utan var under en längre period, dock utan att jag förstod själv.
En dag på mitt jobb fick jag frågan från en kollega - Hur mår du egentligen Marie? I all välmening, då bröt jag ihop och grät och grät och grät. Jag blev skjutsad hem och sedan låg jag på soffan i ett par veckor, oförmögen att ta tag i minsta lilla, orkade knappt gå upp för trappan till ovanvåningen för att gå i säng på kvällen. Om ni bara visste hur mycket jag grät under en lång period...att det ens finns så många tårar:´-(
Jag fick hjälp av psykolog och koognetiv beteendevetare under ett halvårs tid, kom tillbaka igen och började jobba succesivt uppåt från 25% och upp till 100%. Fick mediciner för depression och insomning som jag fick ta under denna tiden. När ca 1 år gått slutade jag med alla mediciner och har inte behövt ta en enda tablett mer. Hatar dessutom tabletter och var livrädd att bli beroende.
Numera är jag den glada skit som jag normalt är, levnadsglad och lycklig. Det bästa med att jag blev utbränd var att mitt liv fick andra värderingar och hade jag inte varit där så hade jag inte haft min älskade Milo, som betyder guld för mej. Mina tre vuxna barn betyder lika mycket och berikar mina tankar, dagar och hela livet...dom berikar även mitt liv med goa barnbarn:)
Nu kommer vi då till knack knack.....jag har en stress på jobb som varnar, det är dags att säja ifrån och inte ta emot allt. Jag ska ALDRIG dit igen, jag tycker om att jobba, vill jobba men det får inte gå så långt att det tar överhand. Jag hinner inte få undan någonting för det är avbrott hela tiden. Sådana dagar önskar jag att få stänga in mej i ett rum och få undan allt som ligger och hopar sej.
Det blev nog ett tråkigt och långt inlägg men jag tror inte jag har öppnat mej helt om denna perioden i mitt liv och detta är nog ett sätt för mej att själv bearbeta....jag vill ju bara vara glad!
Kram på er! Mie
7 kommentarer:
Känner igen den känslan lite...kram
Ja varning !! Jagvill inte att detta ska hända dig igen. Nu har du en tid beklagat dig om denna telefon som ringer o einger o stör ditt jobb . Nu bör du tala med din chef om detta och inte bara tro att du är en växeltelefonist. Jag tror säkert att han är så nöjd med dig och ditt goda jobb du gör att han kommer att förstå.Du bör nog tala om för honom att du har varit där underisen en gång och vet hur det kan komma tillbaks. Det är så många som man hör och tänker att dom måste tänka på sig själva i tid. Nu är du glad och har stor glädje i livet,bevara vardagen.
Pratade med Iréne H idag hon ville gärna träffa dig och mig en kväll ,kanske direkt efter 16.30.Vi pratade om din träning och deras nya schanning o wlc kör hon ff. lovade att vi skulle höra av oss. kram mamma
Godmorgon,
Det är en så svår balansgång. Man gillar sitt jobb, tycker det är kul, är uppskattad. Då vill man göra ännu mer och ännu bättre. Men kroppen och hjärnan orkar inte med det tempot hela tiden. Jättebra att du känner innan det går för långt. Det här med telefon när man är mitt uppe i något, kan göra en galen. Så frågar i regel den som ringer:
" Hej, stör jag eller har du tid". Inte 17 säger man att man är upptagen utan svarar "Ja, självklart har jag tid"
Hoppas att du har en förstående chef som lyssnar på dig och vill behålla den duktiga mie och inte en som är under isen.
stor kram
Heke, är då Helen, (blev fel identitet)
Oj.. vad det berör det du skriver. Jag har ju också varit där. Min väckarklocka kom när jag var ute och körde på kundbesök och helt plötsligt vaknade upp i bilen i diket på andra sidan vägen, jag hade fått en blackout. Jag blev sjukskriven och uppmanad av läkaren att säga upp mig från det jobbet. Han tyckte att det var fara för mitt liv om jag fortsatte jobba där. Jag ringde upp min chef direkt när jag kom ut från läkaren och sa upp mig. Var hemma i några veckor och precis som du låg jag bara på soffan och orkade ingenting. Sen fick jag nog och blev förbannad över att ett jobb hade brytit ner mig såpass... då fixade jag mig ett nytt jobb.
Bra att du hör varningsklockorna! INGEN ska behöva må dåligt pga sitt jobb, speciellt inte på ett jobb som man egentligen gillar.
Ta upp detta med din chef. Han kan ju inte veta att du mår dåligt av att ständigt bli avbruten om du inte talar om det!
SKÖT OM DIG!
KRAMAR
Solen skiner så fint idag,hoppas du mår lite bättre.
Jag har ju också varit där en gång och hör också mina varningsklockor tjuta emellanåt jag med, därav det mkt varierande känsliga humöret:( Man försöker hålla det borta när man umgås med folk men sen knakar det när man kommer hem...tröttheten,tårarana som bara vill rinna,tankarna som håller på att spränga ens hjärna,ibland vill man bara försvinna långt härifrån men sen blir man lite förståndig o fattar att det löser inga problem ändå för de förföljer en...göra något åt detta..ja men det är ej så lätt eller hur!? Jag har så svårt för att acceptera att jag alltid ska ha så jävla ont i min kropp..tycker inte det är rättvist alls:) Nån gång är där nån vänlig själ som frågar hur man mår och vad svarar jag då...jo bra typ ha ha men vill egentligen bara skrika ut allt vad jag kan att jag mår skit.Såja kära syster nu fick jag gnällt av mig men det var ej det jag skulle göra jag skulle peppa dig ha ha. Vi får kanske ventilera med varandra var 14:de dag eller nåt för vi vet alla som varit där att prata måste man och det är ej så lätt att göra med varken familjemedlem eller vänner men vi systrar tror jag skulle funka för oss iaf;)Jag håller även med de andra att prata med din chef så fort du bara kan om det där med telefonen o att koppla över den en del så du får ro.....det är ett måste om du ej ska braka! Kramar/H
ja alla har vi våra små bekymmer ibland att brittas med men allt går att lösa om man bara tänker lite på sig själva också och inte alltid gör de vi tror andra förväntar sig. Idag har har vi gått en sväng i Landsrona men det är inte så mycket jag klarar ännu,helt färdig i ryggen efter detta. Hoppas du också är slut efter din träning så du sover gott. Nu ska jag krypa i säng ,jag trodde att jag skulle få läsa om dina dagliga bestyr men du har tydligen inte haft tid o ork.Vi är så bortskämda med att du har gjort en daglig dos om dagens aktivitet. kram mamma
Skicka en kommentar