3-åringar är vad dom är, eller Milo är just nu inne i en ganska krävande period. Den kom bara sådär och nu gäller det att vara extra tålmodig...phhuuu
Han har världens beslutsångest och en enorm envishet, kan ni förklara för mej hur det går ihop?
Jag vill ha dricka(mamma hämtar) Pappa ska ta dricka (pappa hämtar dricka) Buhuuu mamma skulle ta den...nu börjar man känna lätt irritation, bit ihop. Orkar jag ta ett utbrott, fine, då blir han utan dricka och jag bara ignorerar, om inte så får jag trixa lite:) Ingen som sagt att det är lätt med barn och nu ska vi bara ta oss igenom denna fasen för att få en harmonisk son igen:)
Idag lagade maken middag och jag har tagit hand om tvätten, bra fördelning. Nattningen blev lite sen ikväll för Milo hade sovit på dagis. När han väl somnat drog jag igång en runda med lite träning, segt som bara den idag men envisheten tog över och jag genomförde min plan...på tal om envis ;-D
Kram på er! Mie
1 kommentar:
Visst är det jobbigt när de små genomgår de här krävande perioderna. Men som tur är är det ju övergående :-) Det gäller bara att bita ihop och välja vilka strider man vill ta, precis som du skriver.
Jag märker av detta väldigt sällan hos Filippa... men jag får väl igen det senare, antagligen när hon blir tonåring :-)
KRAM och godnatt!
Skicka en kommentar