Hjälp vilken kväll! Min underbare son hamnade i läget....inte veta vad man vill....då får man som mamma ha en ängels tålamod. Det gick helt åt helskotta rent ut sagt! Vi kom dit och var med i Luciatåget med en rödgråten Milo som bara ville vara i min famn. När tåget var klart så tog vi en snabbfika och sedan körde hem, fortfarande en ledsen/tjurig Milo, kunde inte gå själv och fick nästa utbrott i bilen för att jag inte satte mej sidan om honom. Nu började mitt tålamod tryta och han fick skrika och bära sej åt i de tre minutrarna det tar att köra hem. Om jag säjer att jag drog en lättnandes suck när han somnade så överdriver jag inte:)
Jag kan väl också tycka att ett lussetåg kl 18.00 för de minsta inte är att föredra. Milo sover ju då normalt sett och det var också därför det blev som det blev.
Kram på er! Mie
2 kommentarer:
Jag förstår Milo, varför ha det så sent?
Här hade vi luciatåg kl 16.30. Utomhus i regn och blåst... som tur var regnade det lite mindre just när tåget var :-)
KRAM
Men oj, var det så sent på kvällen. Verkligen heldumt. Då hade ni väl redan åkt hem, för att sen få åka tillbaka. Förstår att Milo inte gillade det, speciellt när han är så trött på kvällarna.
Ibland orkar man bara inte försöka gulla dom till bra humör, då får dom skrika en stund:-)
kram
Skicka en kommentar