tisdag, november 01, 2011

Ont i hjärtekroken

Många av er vet att jag är skild sedan flera år tillbaka, 19 år är närmare bestämt. Jag träffade Jörgen i samma veva, x-et träffade en ny. Som många vet hamnar ofta barnen i kläm under skilsmässor. Själv har jag mått dåligt många gånger över vad jag gjort mot mina barn, just det att dom inte fick ha både sin mamma och pappa under samma tak. Jag är dock helt övertygad om att dom hade lyckligare och gladare föräldrar under var sitt tak.

Jag har alltid älskat mina barn högt och försökt göra vad jag kunnat för dem, dock har jag haft en person som känts som ett hot mot mej i alla år, hindrat mej. Har fått höra att jag inte brytt mej om mina barn och annat personen gjort mot mej och mina barn. En del har rivits upp inom mej på sistone och jag försöker ignorera det - ta bort känslan - osv. Jag skulle kunna skriva en roman om känslor och annat men väljer att inte skriva mer här för det är ju inte bästa stället att lufta inre känslor på.

Jag VET att man inte ska ta åt sej och inte låta andra påverka så man själv backar och står i bakgrunden...men jag har varit där :-(

Lite ledsen just i skrivande stund, tåren trillar, det är känslan jag har nu.
Gud vad jag älskar er alla fyra!
Ni är mitt liv, mitt allt

Nu ska ni inte tro att jag inte älskar min make för det gör jag men ovan handlar om mitt inre i förhållande till mina barn.


Kram på er! Mie

4 kommentarer:

Anonym sa...

Förstår precis hur du känner tusen kramar så länge ska skriva mer sen .......

Anonym sa...

Tycker du är en underbar mamma, farmor och mormor. Kram från Gunsan

Helen sa...

Vad jobbigt för dig. När sånt man trodde var passerat kommer fram igen.
Jag är så glad att jag och min exmake inte hade barn. Sen sårade jag honom otroligt mycket och det tog tid för honom att komma över det. Vilket gjorde att jag mådde dåligt. Känslor spökar alltid för oss. Jag är specialist på att älta.
Men du vet vad som är/var rätt för dig och dina barn. Andras icke önskvärda åsikter får man försöka kasta över axeln.

Och du, skriv du din roman. Det hjälper, men du behöver ju inte publicera den :-)

Kram

CiliaH sa...

Men vad är det för ett pucko! Uppenbarligen ingen som har någon som helst hum om livet och dess vändningar. Klart du älskar dina barn och gör allt för dem. Du är bäst syster, den andra är bara avundsjuk på dig och därför försöker den klanka ner på dig, trycka ner dig och få dig att känna dig dålig. Låt inte den personen vinna över dig!

KRAM