3-årstrots utbrott

Ibland ska man känna på att man lever minsann! Det fick jag göra i morse när Milo kommer på i sista stund att han skulle ha en leksak med till dagis. Försökte trixa lite med att skämta bort det, skoja och busa men icke sa nicke, han skulle ha en leksak. Stressad mamma försöker behålla lugnet. Jag skulle köra tillsammans med A idag och hon kommer runt 07,30.

Det slutade med en skitförbannad son som inte visste vad han skulle ha med sej, han ville inte till dagis utan bara sitta i soffan och tycka synd om sej själv. Jag försökte på alla sätt och vis men det slutade med tvångsmetoder. Bar ut honom i bilen och "tvingade" honom ner i bilstolen och fick kämpa på med bältet som han gjorde allt för att slingra sej ur....*pust* Jag som oftast har en ängels tålamod, om jag får säja det själv, blev faktiskt barsk i rösten och sa till på skarpen, inte för att det hjälpte så mycket men han tappade tråden en liten aning. Det var iaf ingen rolig lämning på dagis för han övergick till att vara ledsen och ville ha kvar mej:´( Hade jag inte samkört så hade jag stannat till han lugnat sej helt men jag fick lämna honom ledsen och då var klockan 07,40 innan jag mötte upp A.
Ringde till dagis när jag kom till jobb men då var allt bra och han hade fått kläder på och var ute, tack och lov. Inte lätt att vara tre år! och inte lätt att vara mamma heller.

Det blev en lång berättelse av ett utbrott men jag gillar ju att ha olika episoder nerskrivna för att plocka fram och titta tillbaka på.

Jag har tränat för andra gången denna veckan men jag lovar er att jag har tappat allt som jag hade byggt upp innan. Bara att kämpa på och få tillbaka det igen. Mår iaf bra av att vara på banan igan:)
Kram på er! Mie