torsdag, november 03, 2011

3-årstrots utbrott

Ibland ska man känna på att man lever minsann! Det fick jag göra i morse när Milo kommer på i sista stund att han skulle ha en leksak med till dagis. Försökte trixa lite med att skämta bort det, skoja och busa men icke sa nicke, han skulle ha en leksak. Stressad mamma försöker behålla lugnet. Jag skulle köra tillsammans med A idag och hon kommer runt 07,30.

Det slutade med en skitförbannad son som inte visste vad han skulle ha med sej, han ville inte till dagis utan bara sitta i soffan och tycka synd om sej själv. Jag försökte på alla sätt och vis men det slutade med tvångsmetoder. Bar ut honom i bilen och "tvingade" honom ner i bilstolen och fick kämpa på med bältet som han gjorde allt för att slingra sej ur....*pust* Jag som oftast har en ängels tålamod, om jag får säja det själv, blev faktiskt barsk i rösten och sa till på skarpen, inte för att det hjälpte så mycket men han tappade tråden en liten aning. Det var iaf ingen rolig lämning på dagis för han övergick till att vara ledsen och ville ha kvar mej:´( Hade jag inte samkört så hade jag stannat till han lugnat sej helt men jag fick lämna honom ledsen och då var klockan 07,40 innan jag mötte upp A.
Ringde till dagis när jag kom till jobb men då var allt bra och han hade fått kläder på och var ute, tack och lov. Inte lätt att vara tre år! och inte lätt att vara mamma heller.

Det blev en lång berättelse av ett utbrott men jag gillar ju att ha olika episoder nerskrivna för att plocka fram och titta tillbaka på.

Jag har tränat för andra gången denna veckan men jag lovar er att jag har tappat allt som jag hade byggt upp innan. Bara att kämpa på och få tillbaka det igen. Mår iaf bra av att vara på banan igan:)
Kram på er! Mie

3 kommentarer:

Helen sa...

Godmorgon, småler lite granna. Tänk, så arga de blir ibland. Det där med att säga till på skarpen med allvarlig röst är bara att glömma här. Leo flinar bara. Jag hotar med att stänga av TV'n om den är på eller så lyfter jag helt enkelt ut honom på verandan en stund. Men när man ska iväg och passa en tid, är det svårare.

Hoppas han hade glömt det när du hämtade.
Bra att du är på banan igen. Här börjar byxlinningen spänna igen men jag vet ju varför då jag "slarvat" en del.

Ha en jättebra helg
Kramis

A-K sa...

När jag tar fram "stränga rösten" då lyder Filippa. Hennes trots är ganska lindrig :-)
Vad duktig du är som kommit igång med träningen!
Kondition är en färskvara och man kan inte leva på gamla meriter... Tyvärr!
Hoppas ni får en lugn och fin helg!
Kram

Anonym sa...

Tyvärr kommer man inte ifrån trotset:-(... Duktig du är med träningen. Jag måste oxå sätta igång men jag är trög just nu....kram Gunsan