Har precis genomfört ett KB pass som gjorde mej skakig och matt. Sitter och funderar över var denna beslutsamhet kommit ifrån. Jag har ju tänkt, påbörjat, hållit igen, bantat, ätit rätt i hur många omgångar som helst genom åren och lika många gånger gett upp ganska omgående. Men nu känns det som jag håller på att skapa mej en livsstil med både kost och träning. Visst är jag sugen på godis och annat mindre nyttigt då och då men jag kan hindra suget, tänka om och låta bli.
Träningen rullar också på och var min vilja att köra ett pass eller ta en powerwalk kl 21 på kvällen kommit ifrån vet jag inte. Jag känner bara att det blivit ett behagligt behov och jag hoppas innerligt att det så förblir:)
Något som jag också märkt av är att jag är piggare, behöver inte gå i säng kl 22 av trötthet. Numera kommer jag inte i säng förrän tidigast 23 men är inte trött på dagarna för det. Måste vara ett sundhetstecken!
Kram på er! Mie
2 kommentarer:
Tidpunkten för att vilja ändra sin livsstil måste vara exakt. Alla bitar måste vara på plats för att det ska fungera och det verkar det ju vara för dig nu.
Träning blir ett så småningom ett beroende och det är ju dit man vill.
Visst är det härligt när man märker alla positiva effekterna av träning och rätt mathållning.
Jag har världens träningsvärk i magen idag och bestämde mig för att ta en vilodag.
Jag mejlar över mina klick så att du får se imorgon :-)
KRAM
Precis som A-K skriver så måste det vara "rätt tillfälle". Tror jag skrev det till dig en gång tidigare i år oxå. Det här med jobbytet spelar nog stor roll, att du trivs där, då är man öppen för andra förändringar oxå. Sen kanske du inte orkar hålla exakt samma tempo när höststormarna drar in, men då får man hitta ett sätt som funkar. Får svänga lite med din kettelbell när vi ses :-)
Ingen powerwalk för mig här på Fyn i morse då det regnar.
När barnen ses, ja det ska bli spännande att se. Leo kan oxå vara blyg i början vid ny bekantskap. Men här på semestern har han överraskat när han självmant gått fram till andra barn. Fast lite har nog deras leksaker lockat:-) Fast hellre 2 lite blyga småkillar än att en av dom är för framfusig, det kan nog skrämma mera. Igår kväll sprang 2 killar i 12-årsåldern förbi vår uteplats och Leo frågade mig "vill dom leka med mig mamma?". Gofisen.
Kram
Skicka en kommentar