Nu är sonen på benen igen

Äntligen en bra Milo och hoppas innerligt att det kan få hålla i sej någon vecka nu. Detta var en riktigt seg omgång med mycket feber. Nu ska vi bara komma rätt i lite rutiner och hoppas att gnällpelle blir som vanligt igen, det tar ju på krafterna att vara sjuk. Jag tror också att lille herrn är inne i en seperationsångest period, han har ett stort behov av min närhet för tillfället.

Helgen har varit av lite blandat form. Igår sent på eftermiddagen så klädde vi oss och körde till Ikea i Malmö för jag var lite uttråkad av att gå här hemma. Vi köpte två hyllor till Milo och ett lakan, ja det var det ända. Tog en fika i deras restaurang(som var äckligt söt, fikan alltså) och sedan fick Milo leka i deras lekhörna som han gillade stenhårt. Hihi vi skrattade åt honom en gång för han hade suttit i en hänggunga och gick därifrån och då kom ett annat barn och klättrade upp i den, då kommer Milo tillbaka och säjer,- nej, min! Nu vet vi att även han kan vara en ängel av den mindre gulliga sorten;-)

Hjälper till med att skruva ihop en av hyllorna.

Idag fick vi sovmorgon till 08.30 och sedan lite vanligt vardagspyssel. När Milo sov middag körde jag iväg för att träna och handla en växt samt en present åt min lillebror som fyllde 28 år idag. Han fick ett par Wrangler tygskor och jag hade turen att dom passade honom.

Milos favoritgummistövlar, lågt skaft.

Borra och snickra är nog de bästa leksakerna just för tillfället, på andra plats...

allt som har med djur att göra, hästar speciellt. Vart ska detta leda?!

När Milo skulle gå i säng nu ikväll så busade han runt i sängen och trött som han var så slog han sej i sängkanten och det uppstod blodvite vid näsan och en liten bula vid ena ögat, hoppas han inte får världens blåtira nu bara.

Min styvmamma har fått ett hemskt besked, hon har en stor knuta på ena äggstocken. Det kommer bli en operation omgående och det känns jobbigt inom en, tänk bara hur hemskt hon har det inom sej. Jag går och tänker på detta hela tiden och får en olustkänsla. Man vill inte höra ordet cancer överhuvudtaget. Är så rädd för att det ska gå illa än om man vet att det oftast botas. Ibland när någon i ens närhet blivit sjuk så har jag sökt på internet men jag hoppar över detta för det finns så många skräckhistorier och dom kan man vara förutan när jag vet att det oftast blir bra. När Milo skulle bli till och födas bad jag till en gud som jag inte tror på men jag gör det igen för min styvmammas skul