Nappunge!
Morgonen började med en gnällig Milo som blev ledsen så fort jag satte ner honom, han skulle vara i mammas famn och inte är det lätt när man ska duscha, klä sej fixa smink och hår. Som tur var så ändrade sej humöret 10 minuter innan vi skulle ge oss iväg och dagis lämningen klarades skapligt, brukar komma lite tårar varje gång men inget allvarligt. När jag hämtade Milo så sa dom att dom trodde han skulle bli dålig för han hade varit lite slö och inte velat äta som vanligt, dock ingen feber eller sjuk på annat sätt. Jag tror det är vaccinationen som spökat lite.
När vi kom hem tog vi en fika och då åt Milo rejält och därefter var han en nöjd grabb. Pappa kom hem och jag och Linette begav oss ut på shopping. Hon hittade lite kläder och lite annat smått och gott. Jag tittade inte så mycket på något åt mej själv för jag har annat på gång, en snygg klänning som jag hoppas få tag på. Mat fick jag handlat lite och en paket blöjor för påfyllning på dagis.
Jobbet cirkulerar en hel del i min hjärna och jag får inte ihop det, jag är rädd för att det blir mer än vad ledningen föreställer sej. Fast jag har beslutat mej för att få struktur på det och rutin och därefter utvärdera om det är praktiskt möjligt på mina 75%. Jag måste också tänka på att jag har varit utbränd och det är viktigt att inte få påhälsning igen för det vill jag aldrig vara med om igen. Jag har inte samma stressnivå idag som jag hade för några år sedan, känner att jag tappar tråden och blir handlingsförlamad om det blir för mycket press på mej. Ähh vänner, detta var trist att skriva om!
4 kommentarer:
OK, ni får ta med egna blöjor till dagis. Här ingår det, men jag måste säga att då det är - av förklarliga skäl - en enklare typ, så är de inte lika mjuka och följsamma som pampers/libero.
Klokt att du tänker igenom jobbsituationen. Jag har periodvis genom året haft det mycket stressigt på jobbigt och klarat det. Faktiskt tyckt det varit roligt. Hellre för mycket att göra än för lite! Men nu märker jag att kroppen säger ifrån. Det började förra året efter pappas död. Fattade inte vad det var först, fick så ont i sidan och en förlamande trötthet. Nu kommer det direkt när jag stressar. Så jag tänker mig noga för. Tar inte på mig alltför mycket på jobbet som jag gjort tidigare. Just "tråden" som du skriver - man får inget gjort utan allt bara snurrar.
Vi måste vara rädda om oss själva, våra småkillar behöver sina mammor länge än.
Kram
Ja för jösse namn ta det lungt! Borde de inte fatta någorlunda själv med att de inte kan lassa på dig hur mycket som helst heller? Hmmm eller nej, förmodligen inte...
Nåja du får sätta ner foten syster :)
Låter som ni hade mysigt du och Nettan igår. Jag har skvallrat för mor och far om att de ska gifta sig med :) eftersom det är offentligt i bloggen tänkte jag att det inte gjorde ngt.
KRAM
Vad mysigt med mamma/dotter shopping :) Det hade vi ju också idag!
Jag tycker det låter som en bra plan att du börjar med dina nya arbetsuppgifter, sätter dig in i det och gör rutin på det innan du bestämmer dig för om det kommer att fungera eller ej. Men om du känner att det inte kommer fungera MÅSTE du säga ifrån!
KRAMAR
Tack för era omtankar, det värmer! Tro det eller ej men lillchefen kom och sa till mej idag att vi skulle ta upp situationen på mötet imorgon ochhan hade tänkt ta bort koordinator för marknadsföringar från mej och det tackar jag för! Den känns betungande i detta läget, sedan skulle han också ta upp att vi skulle hjälpas åt mer så inte allt låg på mej i första hand i uthyrningen, känns som dom bryr sej lite iag än om jag vet att det är lite andra tankar om ledningen.
Skicka en kommentar