Ja denna dagen var vi ju också på dagis ca 1½ timma men Milo var lite dämpad idag. Han hade oturen att trilla och slå huvudet i cementgolvet ute i garaget precis när vi skulle köra dit. Fick en stor bula i pannan och skrapade lilla näsan. Han blir ju så förtvivlat ledsen när han slår sej och stora krokodiltårar forsar. Tar en stund innan han återhämtar sej och han kramas så hårt och hulkar ett tag efter. Vi fick sitta ett tag innan vi begav oss iväg med en glad Milo.
När Milo sovit middag åkte vi och hämtade Linette för en tripp till Center Syd, vi åt en bakade potatis på Grafitti och sedan tittade vi runt lite och till slut matshopping på Ica och Willys. Såg en tidningssedel om en 1-åring som kvävts till döds på dagis, sådant ger mej ångest och jag vågar inte ens leta upp artikeln om vad som hänt. Stackars liten och förärldrar! Vet att det är hemskt med jordbävningen på Haiti också med hemskt nog berör det mej inte lika mycket, jag är nog en känslokall person!
Under kvällen har vi lekt, badat och lagat middag. Milo måste ju smörjas över hela kroppen varje dag och idag blev det tokigt för när han var helt kletig så smet han iväg och slänger sej raklång på katternas sovbädd, Milo liknade en hårig Milokatt han med! Så det var bara att få in honom i duschen igen och smörja om..."onge"
Tänkte vis er hur Milo snuttar, tror inte jag visat det helt tidigare. Han har två lappar på kuddarna som han lägger under näsan och drar in doften, snusar och myser så gott:) Bilden tog jag ett par minuter innan han ramlade och slog sej.
3 kommentarer:
Vi tycker så mycket om er också!
Stackars liten som var så närgången med cementgolvet :(
Han är så söt när han snusar på sin kudde!
Tror att det kommer att kännas mycket bättre för dig när ni väl är inne i allt!
KRAM
Hur vore det om vi bara skulle bry oss om allt som händer. Då skulle vi aldrig ha tid med oss själva. Jag sänder en tanke till de drabbade. men jag tittar inte på nyheterna för att suga åt mig allt hemskt som är just nu. Det räcker med det jag redan vet. Jag är endå maktlös, jag kan ju absolkut inte göra någonting.
Det mjan ska lägga den största energin på är sitt egna. så att dem runt om sig mår bra och får det som de behöver.
Du är inte känslokall. Men... vad ska du kunna göra ?
De där med dagis är fruktansvärt , det OCKSÅ. usch !
jag är sån fruktansvärd dödsångest över Wilja. U, vissa dagar är det extra jobbigt- men det sjuka är att Jag är mer orolig över att jag ska dö. Vem uppfyller då Wiljas alla behov som bara jag känner till, vem kan ge henne den omsorg o all den kärlek jag ger henne hela tiden, dygnet runt ?
ja det är konstigt hur kroppen och hjärnan fungerar.
trevlig helg !!!
Kram Linda & Wilja
Inte kul att trilla, stackars Milo. Vad söt han är när han snusar på sin kudde. Leo har inget sånt behov faktiskt.
Visst är det konstigt, Händer saker här hemma, så bryr man sig. Men långt borta, som på haiti, det är inte hemma och är. Men jag tycker inte vi är känslokalla som inte tänker så mycket på det. När jag var och handlade så stod det damer från Röda Korset med bössor och samlade in just för Haiti. Så jag la faktiskt i en peng. Brukar inte göra det men nu var det ju en specifik händelse.
Hoppas Milo får mysigt med farmor i helgen.
kram från ett något bättre gäng
Skicka en kommentar