tisdag, januari 26, 2010

En ledsen dagispojk


Helt nyvaken och vällingstunden i soffan

Nu har vi haft vår första riktiga dag på dagis och vi hade ett fint lugnt schema under morgonen. Kom iväg i tid utan stress och när jag lämnade Milo så tog han Carina i handen och gick in utan problem. Skönt för mej som slapp sitta ledsen på väg till jobb. Jag ringde dem vid 10-tiden och då berättade dom att allt hade gått bra i trekvart sedan hade han kommit på att han saknade mamma och blev ledsen och gick och ställde sej vid ytterdörren. Dom försökte avleda när han kom på att han saknade så han fick följa med och lämna matvagnen och till personalrummet och lite andra ställen i huset. När dom gick ut på förmiddagen så somnade Milo i vagnen och sov till 12.15, då fick han en fröken för sej själv och äta middag när dom andra barnen skulle sova middag. Eftermiddagen hade gått bättre och sista timman hade gått bäst. Jag mådde inte så bra på jobb och fick verkligen försöka få tänka på annat för att inte sitta med tårarna i mina ögon.
När jag kom och hämtade honom 15.15 så blev han jätteglad och sprang mot mej.

Nu ikväll har vi haft stora problem att få honom i säng så han somnade inte förrän nio, inte så bra med tanke på att vi ska upp tidigt men han får nog sova tidig middag då också. Bara han inte blir ledsen när jag ska köra från dagis för det fasar jag för.
 
Både Milo och jag behöver klippa oss,får se om vi kan få en tid i helgen.

Mammas önskemål:
 
Odd Molly 313 Wigwam Dress, Lite Powder




 Fonda velourbyxor chalk

Visst få rman önska sej:)

2 kommentarer:

A-K sa...

Häääärligt att få se mollybilder här :)
Klart att man får önska sig!

Det verkar som om det tar väl hand om Milo på dagis.
Jag tycker att Milo klär så bra i orangea kläder.

Oj, jag har helt och hållet glömt att blogga i Filippas blogg idag.

KRAM

Anonym sa...

Hej ja du ska veta att mormor var lika orolig och tänkte på er hela dagen. Jag har ju några års erfarenhet av dessa små dagisbarn. Hjärtat blöder på mamma när barnet är ledsen när man går men oftast är det en liten övergång .Hur skulle det va om dom små inte brydde sig ,nästan lika känslosamt.
först choken i livet är när man föds andra när man ska skiljas ifrån mamma och börja på dagis sägs det. Men när det gått över är nästan alla dagisbarn goa och glada. Milo har omtänksamma fröknar och dom vet hur mycket vi älskar MILO. kram mamma