Mie och Milo

En ny liten Milo som är 1 dag gammal på bilden, ligger och sover i en stolt pappas famn, älskar er!

Vid denna tiden för 1 år sedan var vi inlagda på KK i Lund. Vattnet gick vid 18-tiden den 18/7. Det var första gången jag hade spontan vattenavgång så jag blev smått chockad:) Hade nyss kommit hem från Ica Maxi och hade packat in matvaror och satt in tre bakpotatis i ugnen när det knäppte till i magen och niagarafallet forsade:) Där stod jag som ett fån vid spisen och sa -Oj, vad gör vi nu då? Hade fått besked på att ringa direkt om vattnet gick för Milo låg rörlig och då kunde navelsträngen komma i kläm när vattnet gick och han trycktes ner. Efter att ha förbrukat ett antal handdukar så ringde jag in och vi fick besked på att komma in direkt. Linette var hemma och även hon blev smått förvirrad och hittade inte sina nycklar i rena kaoset för henne med, hon skulle ju få sin lillebror!

När vi kom in på KK så hade värkarna börjat så smått och dom ville att vi skulle stanna kvar för det kunde ju gå fort...pyttsan, fort var ju allt annat man kunde kalla det! Jag hade värkar hela natten som inte gjorde någon direkt nytta och på morgonen satte dom igång mej med dropp. Trots detta och starka värkar ville inte min kropp samarbeta. Jag låg hela dagen och fick ryggbedövning i 5 omgångar om jag minns rätt. Ett tag ville dom göra ett uppehåll för att se om det var anledningen till att jag inte öppnade mej som tänkt men det hände inte mer för det och barnmorskan sa att vi fick sätta in mer ryggbedövning för det tog för mycket på mina krafter. På kvällen dagen efter var jag totalt slut och blev ledsen och ville inte mer, orkade inte mer. Dom diskuterade akut kejsarsnitt för läkaren tyckte Milo började bli slö och jag med. Men då hände något efter att läkaren var inne och bände upp mej! Jag fick krystvärkar och kämpade tappert vidare men trots kämpande så fastnade Milo först med huvudet och sedan vid axlarna och dom drog ut honom med rejäla krafter samtidigt som dom hängde sej över min mage och tryckte på det hållet också, detta minns inte jag utan Jörgen berättade det för mej. När han väl kom ut så blev det lite panik och massor av människor fanns i rummet helt plötsligt. Milo var så blå och andandes inte och jag blev så rädd och ledsen. Han hade navelsträngen två varv runt halsen och hade haft en tuff väg ut och det var klart anledningen. Dom tog honom direkt och läkare och barnläkare jobbade på med honom men efter en liten stund hördes ett gnyende och det var ett ögonblick som fick mej att bli pigg och glad igen. Både jag och Jörgen grät och efter en stund fick vi över honom till oss..LYCKA LYCKA och himlastormande känslor!! Klockan var 21.16 när han föddes. Han var påverkad en timmas tid sedan började han andas normalt. När vi satt där och åt vår lyxfika kom vi fram till att det var en liten Milo, vår älskade Milo!

Tänk att det var för 1 år sedan, otroligt vad denna tiden har rusat iväg:) Nu ska vi ha en skön natts sömn och sedan när vi vaknar imorgon så ska Milo få sina paket. Kameran och videokameran är satta på laddning, tårtbottnar och jordgubbar är framtagna från frysen.

Kram alla mina söta vänner...er har jag också stor glädje av precis som min son och förgyller min vardag ALLTID:)