Beslutsam mitt i natten!

Nu går Milo stadigare med sin gåvagn. Han kan gå flera meter på raksträckor, visserligen fortfarande mycket på tå men han börjar trampa ner på foten så smått. Man ser tydligt att han balanserar upp sej när det går för fort eller om något börjar vippa han håller sej i.

Vad menade jag med beslutsam mitt i natten? Jo jag fick kraft från ingenstans att stå emot ett par nattamningar. Första gången vid 23-tiden, då tog jag honom i famnen med napp och snuttekudden och han slappnade av och somnade om snabbt, inget pip alls. Kl 01.00 vaknade han och var ledsen, satt upp i sängen och tittade på mej. Jag tog upp honom i vår säng och först blev han sur för han inte fick mammabappe men efter en kort stund tystnade han, så här höll han på ett bra tag, gnäll, sur, tyst och ett himla bökande runt i min säng. Jag fick verkligen hålla mej vaken och ha koll på honom så han inte kom för närma sängkanten. När han hade hållit på ett tag var jag på väg att ge upp men någonstans fick jag orken att stå emot för han var ju egentligen inte ledsen, han höll på i 1 timma och 10 minuter..*pust* Nästa gång vaknade han halv 5 och då fick han sin mammabappe och somnade om till halv 7, då gick vi upp och åt vanlig frukost.
Nu måste jag bara stålsätta mej och kämpa på några dagar men blir han riktigt ledsen med stora tårar så tror jag inte jag kan låta bli att ge honom. Tror ni jag förstör allt då? Jag hoppas på att få in en rutin att när det är mörkt i rummet ammar vi inte, när det ljusnat på morgnen så är det morgon och ok att få mat.