Utbrott

Sitter här och är lite låg, matt, trött, irriterad, ja sådär så man helst vill gå och dra något över sig och sova bort kvällen.

Luften går ur mig på kvällen, tycker att det känns lite småtråkigt, det händer inget, orken finns inte heller för något. Kan det vara att jag gått upp en halvtimma/dag i arbetstid? Eller att jag vill vara den där duktiga som äter rätt och tränar - jag vill vara den personen men faller alltid på vägen, varför?

Jag har just nu gått upp exakt 10 kg på 2 år, det är inte bra och speciellt inte när jag skulle behöva gå ner minst 20 kg. Eller det är ju inte vågens siffror som ska styra men jag går lite efter hur jag såg ut när jag vägde t ex 75 kg, det passade min kroppsbyggnad ganska bra.

Ja då fick jag kräkt ur mig lite blandat - då kommer vi till nästa punkt och det var Milos utbrott. Det började med att vi skulle se på Halv åtta hos mig, ett program han gillar och vi med för den delen.

Milo tog ett glas Oboy och det är ytterst sällan han dricker det annars så jag sa inget, Jörgen tog fram några chokladkex dom köpt tidigare idag. Jag tänkte inom mig, nu kommer snart sockerkicken! Ja mycket riktigt, den börjar med att Milo springer genom rummet och slår volter upp i soffan i en kvart och sedan blir han arg på mig för något, han slår till mig och jag säjer till honom, han sparkar till mig på min vad som jag har ont i, då blir jag förbannad och tar in honom i säng, han blir ännu mer arg och slår med dörrar och startar TV,n igen. Då ignorerar jag honom och sedan blir han ledsen. Allt är blir bra igen ganska snabbt men det känns så onödigt att det ska bli såhär. Jörgen säjer att allt är så bra när dom två är hemma själv men när jag kommer hem blir han "jobbig" och lite spydig mot Jörgen. Det gör mig lite ledsen och jag vet inte vad som är fel.

Vi går i säng och läser en bok, jag somnar till, kvällen är förstörd, jag fick inte tränat som jag tänkte. Äsch, ni ska slippa mer från mig, hoppas på en bättre dag imorgon.


Kram på er! Mie