Solen lyser med sin frånvaro....

fast vi har vårt eget solsken här hemma, Milo(dock tog han sej en funderare på bilden för min blixt blinkade). Har nog sagt det tidigare att Milo är ganska svår att få att skratta hjärtligt. Han ska vara på rätt humör och man måste oftast tramsa sej med honom, göra tokiga miner. Men detta har lättat på de senaste två veckorna och nu kan han skratta utan direkt anledning och åt sina egna toksträck. Han har ett underbart skratt!

Vi har faktiskt inte gjort någonting idag som är utöver det vanliga. Jag hade oturen att åka på en UVI igår kväll så jag är inte på topp, sov faktiskt 2 timmar i middags men känner mej ändå trött och hängig. Jag gick ut en runda med Milo och det var skönt men frös när vi kom hem igen och ändå klädde vi bra på oss. Milo var iskall om händerna så vantar måste användas sådana här dagar. Vi kom också fram till att hans väpnarhuva Katvig grön/blå får åka ut på tradera för den kommer inte passa i vinter och då är det onödigt att använda den ett par gånger bara. Milo har tagit ett rejält skutt på både längd, huvud och fötter. Mätte hans fot i förmiddags och dom är 13 cm nu! Tur att jag köpte strl 23 i stövlar och kängor.

Nu står en skinkstek och puttrar på spisen så vi ska få en riktig söndagsmiddag och jag tror vi ska göra chokladpudding till efterrätt, det var så längesedan!