I morse kl 09.00 somnade vår goa häst Garon in. Det var lite dramatiskt och ledsamt och inget varken jag eller Linette vill vara med om fler gånger. Nu slipper han i alla fall ha ont mer. Sov gott vännen och hoppas du hamnar någonstans där du kan springa fritt över gröna ängar.
Rainbow Bridge
Just this side of heaven is a place called Rainbow Bridge.
When an animal dies that has been especially close to someone here, that pet goes to Rainbow Bridge.
There are meadows and hills for all of our special friends so they can run and play together. There is plenty of food, water and sunshine, and our friends are warm and comfortable.
All the animals who had been ill and old are restored to health and vigor; those who were hurt or maimed are made whole and strong again, just as we remember them in our dreams of days and times gone by.
The animals are happy and content, except for one small thing; they each miss someone very special to them, who had to be left behind.
They all run and play together, but the day comes when one suddenly stops and looks into the distance.
His bright eyes are intent; His eager body quivers. Suddenly he begins to run from the group, flying over the green grass, his legs carrying him faster and faster.
You have been spotted, and when you and your special friend finally meet, you cling together in joyous reunion, never to be parted again.
The happy kisses rain upon your face; your hands again caress the beloved head, and you look once more into the trusting eyes of your pet, so long gone from your life but never absent from your heart.
Then you cross Rainbow Bridge together....
3 kommentarer:
*gråter*
*ryser*
vad ledsen jag är att Garon nu är borta..! Men ditt inlägg får mig samtidigt mellan tårarna att le.. för jag ser en underbart vacker häst, galopperandes över ängen, med två hundar skällandes bredvid sig.. min lilla fina, eleganta Nico, och min busige och vilda Basket..!! De är alla vid Rainbow Bridge... UNDERBART!!
Massa massa tröstkramar... /Anna
Hoppas att ni trots allt mår hyfsat bra efter dagens upplevelser!
Jättevacker text! Blir alldeles tårögd när jag läser den.
STORA KRAMAR
Anna-Karin och Filippa
Åh vad tråkigt, men så är det ju när man tar på sig ansvaret för ett djur. Vi tog bort vår 17 åriga katt i går. Inte alls kul. Men när jag läser dikten så ser jag som WWmor sa, alla mina älskade djur som inte är med mig längre.
Har oxå tagit bort hästar så jag vet hur det är.
Många kramar
Petra-p3a
Skicka en kommentar